Mitt vinteraltare.

Med de torkade löven, ekollon och kastanjer kändes altaret lite... off, nu när snön och kylan har kommit ordentligt.
Alltså - dekorera om!
Jag vill inte riktigt dekorera om till Yule/Midvinter än, jag tror att det vill jag nog faktiskt inte göra fören samma dag, möjligen någon dag innan. Då vill jag beslysa (haha) solens återkomst/gudens födelse/slutet på vinterns längsta natt, genom att använda mig av solsymboler eller liknande.
Vilket inte riktigt passar sig nu, när det bara vrider sig mörkare. Jag tycker om att låta altaret spegla årstiden, och det jag ser ut genom fönstret som är precis bredvid.

Så då blev det så här, lite mörkt, lite skimrande, lite vitt.

/T

Samhain coming up...

Klippt från Wicca.nu. Som en minnesanteckning och grund för mitt filisoferande kring den här högtiden.

"Samhain (31 oktober - 1 november)

Samhain är den av de åtta årshögtiderna som brukar betraktas som det wiccanska nyåret. Den är en av de fyra ”större” högtider som har ett keltiskt ursprung, där de övriga tre är Imbolc, Beltane och Lughnasadh. Kelterna verkar också ha betraktat den som början på det mörka halvåret och därmed också början på själva året. I modern tid har Samhain levt kvar i form av Halloween, ”All Hallows Eve”, vilket i Sverige motsvaras av Alla helgons dag. Datumet för högtiden anges ibland som 31 oktober och ibland som 1 november, men de allra flesta brukar fira på kvällen den 31 oktober.

Samhain är den högtid som är mest tydligt fokuserad på döden. Inom Wicca är liv och död båda lika viktiga delar av tillvaron, där den ena inte skulle kunna existera utan den andra. För att nya saker ska kunna få liv och växa måste det gamla dö. Men eftersom döden endast är ett steg på vägen mot återfödelse finns det alltid ett litet ljus av nytt liv även i det djupaste mörker.

Detta är den högtid då Guden enligt wiccansk tradition anländer till dödsriket för vinterns vila, innan han återföds vid Yule. Man brukar säga att Guden dör tre gånger, vid Lughnasadh, Höstdagjämning och Samhain, som också kan kallas de tre skördehögtiderna. Man kan också se det som att han offras vid Lughnasadh, påbörjar sin resa till dödsriket vid Höstdagjämningen, och kommer fram vid Samhain. Gudinnan följer honom på vägen och är också den som till sist tar emot honom och lägger honom till vila.

Man brukar säga att slöjan mellan världarna är tunn nu, och Samhain betraktas som en gynnsam tid för kommunikation med de döda. Över huvud taget fokuserar Samhainritualen mycket på mörker och död, som ett viktigt komplement till årets ljusare sidor, och man brukar också i ritualen hedra och minnas dem som gått bort under året, eller de släktingar, närstående och vänner som inte längre lever.

När natten är som mörkast blir ljuset ännu mer betydelsefullt, och det här är en högtid då vi tänder eldar och ljus. Vi tänder ljus för att minnas de döda. En populär tradition är att göra lyktor av pumpor, en amerikansk sed som har sitt ursprung i England och Irland, där lyktorna ursprungligen tillverkades av exempelvis rovor."

gudomar

Vem är hon?

Har hon ett namn?

Är hon egen och fristående, eller är alla olika aspekter av henne?

Jag tänker på de som "valt" ut en gudinna ur en mytologi och ser henne som den gudinna de följer och att hon är en alldeles egen person, precis som alla andra gudomar.

Eller de som arbetar med olika gudinnor för olika ändamål och blandar fritt från alla mytologier, samt de som ser GUDINNAN som en stor själ, där alla våra kända gudinnor är delar av henne, olika aspekter.

Jag har tänkt mycket och länge kring detta. MASSOR faktiskt.

Och för mig, så tillhör jag den sista kategorin. 

Gudinnan är allt och alla, tillsammans med Guden. 

Nog för att jag sätter Gudinnan främst i min värld, så är hon inget utan Guden. Balansen, motpoler, allt behövs.

jag visste det redan egentligen, men nu är det ganska klart.

Altaret

Dagens (ena) fundering/tanke.

Vi har vårt altare hemma, mitt i vardagsrummet. Under de sista veckorna har det blivit lite "bortglömt" under all stress och sånt inför medeltidsveckan i Visby.

Men det känns inte fel för mig, för jag har insett att jag har ett annat altare - ett sommaraltare.
Vår balkong, där jag har planterat massor av blommor och örter. Det är där jag lägger min fokus för Gudinnan nu. I den växande kraften hos plantorna.
Jag hyllar, ber och tackar när jag vattnar, när jag plockar och äter de enstaka jordgubbar, när jag tar in örter eller när jag bara är ute och andas.
Det finns inget starkare än det växande livet, som till hösten kommer att vissna ner och göra plats för nytt nästa vår. Praktexemplet för livscykeln, årstiderna, och Gudinnan själv.

Jag har landat mer i min väg nu, jag börjar se åt vilket håll det går åt och vilka håll det inte går åt.

/Troll

Klurerier, hela tiden...

Att vara vilse, det är inte alltid så negativt. Just nu är det rätt skönt - för på något vis så öppnar det upp inför alla vägar. Är man vilse så har man ändå ingen tydlig riktning att följa, utan kan passa på att utforska en ny stig, ett nytt område, för vem vet, man kanske tack vare det hittar hem?

Jag är jättevilse just nu. Jag läser om många olika syner på livet, på tro, på gudar, på magi, på häxerier m.m. Och jag vet inte vad som hör hemma i min bok än. När jag börjar bilda mig en uppfattning så kommer det något nytt som slår ikull det och jag lär börja om, och visserligen så kommer det nog alltid att vara på det viset, då man aldrig blir fullärd och ständigt utvecklas.

Just nu snurrar det väldigt mycket begrepp i mitt huvud, och framför allt vad det är som faller in under de olika begreppen. På Instagram går jag ofta in och kikar under taggen #wicca, det finns mycket intressant och mycket... ointressant. Det som har slagit mig är att det finns många bilder med tex. kristaller eller tarotkort som är taggade med #wicca, och jag kan se sambandet någolunda, men ändå inte riktigt.

Jag skulle inte klassa Tarot under wicca. För tarot är en spådomsmetod, wicca är en "religion". Däremot så förstår jag ju att man som wiccan gärna pysslar med tarot, andra spådomar, örtmagi och liknande (jag gör ju själv det), men hör det verkligen ihop? 

Och hur är det med wicca vs. häxa? I min uppfattning så är de kombinerbara, men det ena behöver inte betyda det andra. 

Klurerier, hela tiden...

Sommarlov

Nu har mitt sommalov börjat. Vi hade terminsavslutning i Fredags, och sommarens lugn är redan över mig.
Att inte behöva fokusera på skolan varje dag är fruktansvärt skönt. Nu kan jag lägga all min fokus och energi på det jag känner är viktigt för just mig. Och viktigast av allt just nu är detta, vägen till Gudinnan, vägen till livet.
Jag känner en stark längtan efter att lära mig att leva med naturen, med månens växlingar, att känna detta i min kropp och hur det påverkar mig.
Jag lägger märke till mer och mer kring vad som händer runt mig, i mig och binder ihop det genom att se månens position just för tillfället, tiden på dygnet och naturen utanför.

Igår höll jag för tredje gången en enkel ritual, där jag öppnade mig för gudinnan, bad henne hjälpa mig att öppna ögonen och alla sinnen för att kunna se och förstå. Jag bad henne även om råd och guidning, att visa mig, att leda mig.
Det var en tyst ritual, jag tror inte jag sade ett enda ord högt, och endast några få inom mig. Däremot utförde jag ritualen med rörelser och känslor, bundna med vissa ord som jag målade i mitt sinne.

Just nu är detta det enda sätter jag 'kan' utföra en ritual på. Jag har svårt för att uttala ord högt, jag har svårt att känna kraften i det. Det känns nästan lite fånigt att tala högt. Vilket jag vet inte stämmer egentligen, och som jag jobbar med. Jag vet att den dagen jag känner att jag kan föra en ritual med högt uttalade ord, så kommer det vara så rätt. Jag VILL kunna göra det.

Underbara sommarlov, som tillägnas mitt sökande.

Belante

Jag vill inte gå till skolan idag. 

Av flera anledningar, bland annat så tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt just nu, vi gör nästan inget vettigt och jag blir alldeles rastlös av att spendera flera timmar med att göra... nästan ingenting. Vädret busar med mig och ger mig värk, visserligen finns det piller för det, men det påverkar ändå humöret.

Men mest av allt - idag vill jag inte gå till skolan för att det är Beltane.

Jag vill stanna hemma och läsa mer om det, städa fint i vårat hem, möblera om på "altaret", planera vad vi ska göra ikväll och så vidare.

Det är så viktigt för mig, och skolan kommer i vägen. Det är svårt det här.